Svein Trytis värld

onsdagen den 5:e januari 2011

Kejsarens nya kläder i Vallentuna kommun.

I Vallentuna kommun finns just nu ett förslag att låna ut 73 milj kronor till Roslagsvatten. Detta förslag har utformats som ett gigantiskt maktmissbruk med svogerpolitik i en modern form av kejsarens nya kläder.
Lånet sägs vara en bra affär för Vallentunaborna. Tyvärr är vallentunaborna så livrädda för att inte förstå sig på ekonomi att de nu, som många gånger tidigare blivit förblindade.
Lånet är en god affär för Roslagsvatten AB. Lånet blir på 73 miljoner kronor och räntefritt. Dessutom skall det betalas tillbaka i den takt som det byggs och ansluts fastigheter enligt en bostadsbyggnadsprognos! Man vill inte belasta nuvarande vattenabbonenter med kostnaden säger man.

FRÅGA 1:
Varför skall alla vallentunabor belastas med kostnaden via kommunalskatten? Icke nuvarande abbonenter har ju redan betalat för sina egna lösningar. De som inte betalar via kommunalskatten är företagen.

FRÅGA 2:
Varför binder man ett lån till en bostadsbyggnadsprognos?
En bostadsbyggnadsprognos är mycket svävande och ej bindande. Men med att lova vallentunaborna att bara får tillbaka sina pengar i den takt som det ansluts fastigheter till en byggd vattenledning styrs ytbyggnaden för lång tid framöver! Vallentunabor avsäger sig sitt självbestämmande för lång tid.

FRÅGA 3:
Varför påstås att kommunen vill förbereda VA-nätetets kopacitet inför framtida byggprojekt inför framtida byggprojekt i Karby, Brottby och Kristineberg. (Steget 21 december 2010) Detta är en lögn. Vattentenledningen byggs främst för att Norrtälje kommun behöver bättre vatten; inte Vallentuna kommun.

FRÅGA 4:
Varför byggs den för 3200 hushåll? I Kristineberg är det planerat för 800 hushåll. Den sägs att Påtåker har en helt annan vattenlösning. Planerar man verkligen för en utbyggnad i Karby/ Brottby för 2400 hushåll?
Efter c:a tjugo års usel miljöpolitik med flera miljöskandaler i Vallentuna kommun krävde länsstyrelsen att kommunen skulle byta miljöchef. Han var verksam under tiden
1) kommunen olagligt beslöt bygga en brandövningsplats för fem kommuner bredvid Angarnssjöängens naturreservat,
2) under tjugo år som kommunenen blundade för att dyngan från 100 travhästar på Angarns Stuteri olagligt tippades och lakvattnet rann ned i Angarnssjöängens naturreservat.
3) som den förgiftade jorden från SHELLS oljerafferi på Rasta, Lidingö, som ölagligt tippats på Högdalatippen, med avrinning till Angarnssjöängen, och påstod att det var matjord som tippen skulle täckas och göras snygg med.
Inga miljöbrott misstänktes han för. I stället belönanades han för lång och trogen tjänst genom det konsultbolag för VA-frågor han bildade blev det som Vallentuna kommun anlitade för sina utredningar och kontroller.

Fakta:
Billefälts åkeri var de som körde den förgiftade joren från SHELLS raffinaderi på Lidingö. En förtvivlad chafför, som flera år gått arbetslös i början på 90-talet var livrädd för sitt jobb kontaktade mig. Han berättade att bilarna omdirigerats från en förbränningsanläggning söder om Stockholm till Högdalatippen. Jag lovade anonymitet och kontaktade kommunen. Fick tala med Lennart Adamajtis som kallade mig idiot som inte förstod att det var matjord man skulle täcka tippen med.

Samma Billefälts hade fått tillstånd att parkera sina lastbilar på Vargmötet, ett lätt industriområde. Åtta förtvivlade villaägare, som året innan fått bygga intill,
dränktes varje morgon i avgaser. Efter att deras klagomål avvisades av kommunen, gav upp och berättade för lokaltidningen där det blev en notis.

Jag frågade i nämnden om lätta industriområden, blev utskälld av M och S som vägrade bry sig när det fans ett avtal, vilket även tekniska chefen intygade. Gick nästa dag till kontoret som jag vägrade lämna innan jag fått en kopia på avtalet eller skriftligt att det inte fans(offentlighetsprincipen). Fick detta. Lokaltidningen skrev och tekniska chefen avgick.

Samma Elwe Nilsson(M) ( mäklare) som under många år var kommunalråd blev sedan trafiklandstingsråd och sedan kommunpolitiker. Vad folk glömmer bort är att han fortarande är samhällsbyggnadsnämndens ordförande, där alla planer för mark,byggande,milö, vatten och avlopp bereds. Men han yttrar sig äldrig. Det får andra göra.

Viktiga frågor som tystats ned är :
Då det var som mest rabalder om ett ev. byggande av Kristinebergsskogen, sista närskogen i sydöstra Vallenentuna förra året var det svårt att få svar. Istället gick man ut och förklarade att man köpt ett markområde, lite längre bort, av Stockholm stad för att bevara skog åt vallentunaborna. Vad många inte visste var att över hälften av området redan var kalhyggen, och jag frågade varför. Men jag har aldrig fått något svar i tidningen.
Vad jag och många inte visste var att redan i juni 2010 fans möten med Roslagsvatten AB där Örjan Lid sitter med i styrelsen, och kommunstyrelsens ordförande Örjan Lid om den nya vattenledningen. Varför har denna jättefina affär förtigigits ända till november, för att tas som ett extraärede i kommunfullmäktige i december? Detta vill säkert många ha svar på.
Lyckligtvis återremiterades frågan då.

måndagen den 1:e november 2010

Historien om min moster och min kusin...

Det här är historien om moster och min kusin.

Elisabeth
Tante Gyda och min kusin Elisabeth bodde det lilla huset brevid. Vi umgicks en hel del. Fast mindre mellan hon fyllt år 22 februari fram till 20 mars. Jag var trött tjafset om att hon var ett år äldre än mig. Fast mor sa att hon tyckte det var så praktiskt att vi var jämngamla Antingen kunde hon eller Gyda vara barnvakt och amma oss båda, om någon var inne i Oslo. Jag förstod att Gydas bröst dög för en till, men att mors räckte?

”Äh, storleken spelar ingen roll, det är mest fett; en massa extra att kånka på”, sa mor. Så jag tänkte det var därför Gyda prenumererade på tidningen ” Elle.” Den visade ju mode. Nästan hälften var bilder på BH-er. Hon behövde ju kunna välja rätt eftersom hon hade så mycket att bära på. Men mor förklarade att Gyda var så präglad av det franska eftersom hon bott där större delen av barn- och ungdomsåren. Från hon var sju tills hon var sjutton hade morfar och mormor som var konstnärer arbetat i Frankriket. Mor föddes i Paris och växte upp i Vance. Men familjen flyttade tillbaks till Norge innan hon fyllt tio år, så hon blev inte så påverkad av det där.

Det var därför Elisabeth gick i franska skolan i Oslo. Hon skulle lära både att tala och skriva franska och kunde även läsa i Elle. Jag tänkte nog att hon kikade en hel del på bilderna också. Hon var ju så ofta klädd i klänning eller kjol och hade svårt att delta i leken vid bäcken eller klättra i träd. Hon höll mest på med sina dockor. Precis som en liten flicka i Elle. Men mor kallade det för Gydas franska uppfostran. Jag visste! Den kunde även drabba mig med en örfil om jag inte aktade mig.

Månaden med en massa tjafs om att hon var tonåring men inte jag,var över. Det hade blivit försommar och jag kunde lugnt gå dit. Elisabeth hade klänning på sig. Men hon var lite larvig. Man kunde se att hon bar BH under fast hon inte hade något att bära på. Men hon knäppte stroppen löst eftersom den skavde.

En geting hade vaknat till liv och landat i hennes mörka, utslagna hår. Då hon försökte borsta den undan med handen, ramlade den bakåt i klänningen och fastnade inunder den lösa BH-stroppen, där den stack henne i ryggraden. På bara någon minut såg Elisabeth ut som hon badat i brännässlor och hon fick svårt att andas. Det blev en våldsam allergisk reaktion! Gyda skrek åt mig att springa upp till stationen och ringa efter ambulans. Telefon hade vi inte hemma så jag fick en tjugofemöring till telefonautomaten. Samma som min kompis Tryggve hade berättat att halva bygden visste vad man sagt, inom en timme, när man ringt på. Jag kände mig skräckslagen och alldeles mjuk i knäna efter den korta språngturen dit. Men tanten på telefonväxeln kopplade mig direkt till sjukhuset och glömde be mig lägga på tjugofemöringen. För dom ljög jag lite och sa att Elisabeth fått ett getingstick i nacken, såg alldeles flammig ut och hade svårt att andas. Men hur högt eller lågt den stuckit intresserade inte dom. De kom strax efter mig hem. Hon fick en spruta motgift och de lyfte henne in i ambulansen. Innan de åkte sa de att jag kunde ta det helt med ro eftersom Elisabeth skulle klara sig. Ja, synden straffar sig nog, tänkte jag som kände mig lugnare. Redan nästa dag var Elisabeth hemma. Hon visade den lilla medaljongen hon bar i kedjan kring halsen. Den kunde öppnas och där förvarade hon motgift för en allergisk reaktion. Hon sa var det farligt att inte ha den med sommartid. Varpå jag påminde henne om att det även var farligt att inte spänna fast BH-stroppen.