Svein Trytis värld

Kejsarens nya kläder i Vallentuna kommun.

2011-01-05T11:09:00.000+01:00

I Vallentuna kommun finns just nu ett förslag att låna ut 73 milj kronor till Roslagsvatten. Detta förslag har utformats som ett gigantiskt maktmissbruk med svogerpolitik i en modern form av kejsarens nya kläder.
Lånet sägs vara en bra affär för Vallentunaborna. Tyvärr är vallentunaborna så livrädda för att inte förstå sig på ekonomi att de nu, som många gånger tidigare blivit förblindade.
Lånet är en god affär för Roslagsvatten AB. Lånet blir på 73 miljoner kronor och räntefritt. Dessutom skall det betalas tillbaka i den takt som det byggs och ansluts fastigheter enligt en bostadsbyggnadsprognos! Man vill inte belasta nuvarande vattenabbonenter med kostnaden säger man.

FRÅGA 1:
Varför skall alla vallentunabor belastas med kostnaden via kommunalskatten? Icke nuvarande abbonenter har ju redan betalat för sina egna lösningar. De som inte betalar via kommunalskatten är företagen.

FRÅGA 2:
Varför binder man ett lån till en bostadsbyggnadsprognos?
En bostadsbyggnadsprognos är mycket svävande och ej bindande. Men med att lova vallentunaborna att bara får tillbaka sina pengar i den takt som det ansluts fastigheter till en byggd vattenledning styrs ytbyggnaden för lång tid framöver! Vallentunabor avsäger sig sitt självbestämmande för lång tid.

FRÅGA 3:
Varför påstås att kommunen vill förbereda VA-nätetets kopacitet inför framtida byggprojekt inför framtida byggprojekt i Karby, Brottby och Kristineberg. (Steget 21 december 2010) Detta är en lögn. Vattentenledningen byggs främst för att Norrtälje kommun behöver bättre vatten; inte Vallentuna kommun.

FRÅGA 4:
Varför byggs den för 3200 hushåll? I Kristineberg är det planerat för 800 hushåll. Den sägs att Påtåker har en helt annan vattenlösning. Planerar man verkligen för en utbyggnad i Karby/ Brottby för 2400 hushåll?
Efter c:a tjugo års usel miljöpolitik med flera miljöskandaler i Vallentuna kommun krävde länsstyrelsen att kommunen skulle byta miljöchef. Han var verksam under tiden
1) kommunen olagligt beslöt bygga en brandövningsplats för fem kommuner bredvid Angarnssjöängens naturreservat,
2) under tjugo år som kommunenen blundade för att dyngan från 100 travhästar på Angarns Stuteri olagligt tippades och lakvattnet rann ned i Angarnssjöängens naturreservat.
3) som den förgiftade jorden från SHELLS oljerafferi på Rasta, Lidingö, som ölagligt tippats på Högdalatippen, med avrinning till Angarnssjöängen, och påstod att det var matjord som tippen skulle täckas och göras snygg med.
Inga miljöbrott misstänktes han för. I stället belönanades han för lång och trogen tjänst genom det konsultbolag för VA-frågor han bildade blev det som Vallentuna kommun anlitade för sina utredningar och kontroller.

Fakta:
Billefälts åkeri var de som körde den förgiftade joren från SHELLS raffinaderi på Lidingö. En förtvivlad chafför, som flera år gått arbetslös i början på 90-talet var livrädd för sitt jobb kontaktade mig. Han berättade att bilarna omdirigerats från en förbränningsanläggning söder om Stockholm till Högdalatippen. Jag lovade anonymitet och kontaktade kommunen. Fick tala med Lennart Adamajtis som kallade mig idiot som inte förstod att det var matjord man skulle täcka tippen med.

Samma Billefälts hade fått tillstånd att parkera sina lastbilar på Vargmötet, ett lätt industriområde. Åtta förtvivlade villaägare, som året innan fått bygga intill,
dränktes varje morgon i avgaser. Efter att deras klagomål avvisades av kommunen, gav upp och berättade för lokaltidningen där det blev en notis.

Jag frågade i nämnden om lätta industriområden, blev utskälld av M och S som vägrade bry sig när det fans ett avtal, vilket även tekniska chefen intygade. Gick nästa dag till kontoret som jag vägrade lämna innan jag fått en kopia på avtalet eller skriftligt att det inte fans(offentlighetsprincipen). Fick detta. Lokaltidningen skrev och tekniska chefen avgick.

Samma Elwe Nilsson(M) ( mäklare) som under många år var kommunalråd blev sedan trafiklandstingsråd och sedan kommunpolitiker. Vad folk glömmer bort är att han fortarande är samhällsbyggnadsnämndens ordförande, där alla planer för mark,byggande,milö, vatten och avlopp bereds. Men han yttrar sig äldrig. Det får andra göra.

Viktiga frågor som tystats ned är :
Då det var som mest rabalder om ett ev. byggande av Kristinebergsskogen, sista närskogen i sydöstra Vallenentuna förra året var det svårt att få svar. Istället gick man ut och förklarade att man köpt ett markområde, lite längre bort, av Stockholm stad för att bevara skog åt vallentunaborna. Vad många inte visste var att över hälften av området redan var kalhyggen, och jag frågade varför. Men jag har aldrig fått något svar i tidningen.
Vad jag och många inte visste var att redan i juni 2010 fans möten med Roslagsvatten AB där Örjan Lid sitter med i styrelsen, och kommunstyrelsens ordförande Örjan Lid om den nya vattenledningen. Varför har denna jättefina affär förtigigits ända till november, för att tas som ett extraärede i kommunfullmäktige i december? Detta vill säkert många ha svar på.
Lyckligtvis återremiterades frågan då.

Historien om min moster och min kusin...

2010-11-01T09:10:00.000+01:00

Det här är historien om moster och min kusin.

Elisabeth
Tante Gyda och min kusin Elisabeth bodde det lilla huset brevid. Vi umgicks en hel del. Fast mindre mellan hon fyllt år 22 februari fram till 20 mars. Jag var trött tjafset om att hon var ett år äldre än mig. Fast mor sa att hon tyckte det var så praktiskt att vi var jämngamla Antingen kunde hon eller Gyda vara barnvakt och amma oss båda, om någon var inne i Oslo. Jag förstod att Gydas bröst dög för en till, men att mors räckte?

”Äh, storleken spelar ingen roll, det är mest fett; en massa extra att kånka på”, sa mor. Så jag tänkte det var därför Gyda prenumererade på tidningen ” Elle.” Den visade ju mode. Nästan hälften var bilder på BH-er. Hon behövde ju kunna välja rätt eftersom hon hade så mycket att bära på. Men mor förklarade att Gyda var så präglad av det franska eftersom hon bott där större delen av barn- och ungdomsåren. Från hon var sju tills hon var sjutton hade morfar och mormor som var konstnärer arbetat i Frankriket. Mor föddes i Paris och växte upp i Vance. Men familjen flyttade tillbaks till Norge innan hon fyllt tio år, så hon blev inte så påverkad av det där.

Det var därför Elisabeth gick i franska skolan i Oslo. Hon skulle lära både att tala och skriva franska och kunde även läsa i Elle. Jag tänkte nog att hon kikade en hel del på bilderna också. Hon var ju så ofta klädd i klänning eller kjol och hade svårt att delta i leken vid bäcken eller klättra i träd. Hon höll mest på med sina dockor. Precis som en liten flicka i Elle. Men mor kallade det för Gydas franska uppfostran. Jag visste! Den kunde även drabba mig med en örfil om jag inte aktade mig.

Månaden med en massa tjafs om att hon var tonåring men inte jag,var över. Det hade blivit försommar och jag kunde lugnt gå dit. Elisabeth hade klänning på sig. Men hon var lite larvig. Man kunde se att hon bar BH under fast hon inte hade något att bära på. Men hon knäppte stroppen löst eftersom den skavde.

En geting hade vaknat till liv och landat i hennes mörka, utslagna hår. Då hon försökte borsta den undan med handen, ramlade den bakåt i klänningen och fastnade inunder den lösa BH-stroppen, där den stack henne i ryggraden. På bara någon minut såg Elisabeth ut som hon badat i brännässlor och hon fick svårt att andas. Det blev en våldsam allergisk reaktion! Gyda skrek åt mig att springa upp till stationen och ringa efter ambulans. Telefon hade vi inte hemma så jag fick en tjugofemöring till telefonautomaten. Samma som min kompis Tryggve hade berättat att halva bygden visste vad man sagt, inom en timme, när man ringt på. Jag kände mig skräckslagen och alldeles mjuk i knäna efter den korta språngturen dit. Men tanten på telefonväxeln kopplade mig direkt till sjukhuset och glömde be mig lägga på tjugofemöringen. För dom ljög jag lite och sa att Elisabeth fått ett getingstick i nacken, såg alldeles flammig ut och hade svårt att andas. Men hur högt eller lågt den stuckit intresserade inte dom. De kom strax efter mig hem. Hon fick en spruta motgift och de lyfte henne in i ambulansen. Innan de åkte sa de att jag kunde ta det helt med ro eftersom Elisabeth skulle klara sig. Ja, synden straffar sig nog, tänkte jag som kände mig lugnare. Redan nästa dag var Elisabeth hemma. Hon visade den lilla medaljongen hon bar i kedjan kring halsen. Den kunde öppnas och där förvarade hon motgift för en allergisk reaktion. Hon sa var det farligt att inte ha den med sommartid. Varpå jag påminde henne om att det även var farligt att inte spänna fast BH-stroppen.

Lids tomtaffärer anmälda till JO

2010-07-16T22:16:00.000+02:00

Vallentunas skogar...

2010-01-25T15:27:00.001+01:00

Vallentunabloggen

2009-11-06T09:18:00.001+01:00

Svein Tryti i Vallentunabloggen som du hittar här.

Röj upp i mediaträsket...

2009-11-05T13:54:00.001+01:00

Svenska Dagbladet 28 oktober 2009

2009-11-05T01:38:00.006+01:00

Avslöjandet av IB. Så medverkade jag.

2009-10-31T17:28:00.008+01:00

Avslöjandet av IB. Så medverkade jag:
Av en tillfällighet blev jag bekant med en trevlig kvinna i Stockholm. Det var sent på kvällen och busstrafiken mot Norrtälje var usel. Jag erbjöds logi i hennes lägenhet som låg i Hägersten. Och så fick det bli. Väl där undrade jag varför den låg i ett industriområde. Hon svarade att hon fick låna lägenheten av en anhörig när han inte behövde den i jobbet. Jag undrade vad han sysslade med. Hon visste inte så mycket men berättade att han var anställd av polisen och militären.
Detta fick mig att reagera. Jag trodde att man i Sverige antingen var anställd inom polisen eller militären.

FiB Kulturfront hade nyligen skrivit något om åsiktsregistrering. Jag ringde dit och fick tala med Jan Guillou. Han bad mig komma inom och berätta. Det gjorde jag men innan jag berättat färdigt bad han mig dra hem och läsa Kriminaljournalen i stället.
De andra som var närvarande – deras namn fick jag aldrig höra – tyckte att jag kunde få tala till punkt. Det fick jag och mitt namn noterades.
Sarkasm var jag van vid på nära håll. Jag var politiskt aktiv och blev ständigt kallad för både det ena och det andra av M-politikern Elwe Nilsson i Vallentuna. Men nu kändes det att det kom från fel håll.
Besviken kontaktade jag en ung journalist på Aftonbladet. Hon blev jätteintresserad och sa: "Oj, detta kan bli min första stora journalistiska grej". Veckan därpå ringde hon och berättade att de som varit med på redaktionsmötet hade sagt, att LO inte ville att man skrev om sådant. Hon tyckte emellertid att det var viktigt så jag fick hennes artikel i syfte att jag skulle ge den till en annan tidning förutsatt att texten skulle skrivas om till oigenkännlighet. Annars kunde hon råka illa ut på jobbet.
Jag gick till min partitidning Ny Dag som var VPK:s veckotidning. Den skrev om saken men blev som vanligt avfärdade av omvärlden med att det var kommunistpropaganda.
En tid senare ringde Jan Guillou. Han lät inte lika ohövlig utan bad mig komma till redaktionen på nytt. För första gången hörde jag också ett annat namn i sammanhanget nämligen Peter Bratt.
Jag åkte dit och blev där ombedd att införskaffa ytterligare uppgifter. Jag ville gärna att saker och ting skulle komma fram men ville samtidigt inte att min väninna skulle råka illa ut. Jag begärde därför att källan skulle hemlighållas. "Självklart", sa Jan Guillou. "På heder och samvete."
Jag kontaktade kvinnan i Hägersten som svarade på mina frågor men blev orolig. Hon frågade varför jag var så nyfiken. Jag berättade att FiB Kulturfront var nyfiken på historien men försäkrade att hon kunde vara helt lugn. Vi hade ju fått Jan Guillous löfte om att källan inte skulle röjas.
Jan Guillou och Peter Bratt fick uppgifterna. När sedan första numret om IB-avslöjandet kom ut var historien mycket större än vad jag kunnat ana. Publiceringen innehöll dessutom uppgifter som inte borde ha varit med! Där stod: "En nära anhörig till en av IB:s chefer har berättat för en av FiB:s medlemmar…"
Vilket svek!
Jag kontaktade Jan Guillou och sa vad jag tyckte. Han svarade att om myndigheterna ville få kännedom om källan så kan de skaffa sig det ändå. Publiceringen gjorde varken från eller till.
En tid senare ringde kvinnan och talade om mitt svek. Ytterligare något senare ringde hon och sa: "Svein, snart orkar jag inte tiga längre".
Jag kontaktade Jan Guillou än en gång för att tala om vad jag tyckte om honom, att han är en svekfull typ utan journalistisk heder. Då blev han förbannad för att jag ringde.
Jag har alltid tyckt illa om Jan Guillou. Han lär vara en populär författare men han bör inte blanda ihop sina sagor med faktamaterial som i sin självbiografi.
Svein Tryti

Planera för helheten i kommunen !

2009-10-31T14:38:00.000+01:00

(VALLENTUNA)
Planera för helheten i kommunen !

När kommuninnevånare bor behöver de mer än sina bostäder : Olika former av service, tillgång till varor, arbete,samt god kollektivtrafik kräver ett visst boendeunderlag. Dessutom krävs bra trafik- och natur-miljö.
Detta bör man ta hänsyn till vid planeringen. Nya områden kan ju både innebära förbättringar och försämringar.
Planeras nya områden till platser där det inte idag finns boendeunderlag att hålla god service är det ju en fördel. Kanske skulle distriktssköterskan fått vara kvar i Brottby, och lokalbussarna hålla tätare turer. Men anser man det nödvändigt att skövla bort naturmiljön för att få plats till flera hus är det en klar försämring.
Låt därför de som bor i södra Vallentuna få behålla närheten till sitt sista strövområde,Kristinebergsskogen! Många flyttade dit för få ”naturen utanför dörren.” Ett stort nytt bostadsområde där är ett svek emot många!
Men glöm inte att det är ni som vill ha skogen kvar som måste säga till. Tiga idag och beklaga sig imorgon uppfattas bara som gnäll.
Svein Tryti (V)

Mötet med Alf Pröysen...

2009-03-26T21:30:00.001+01:00

Svein Tryti tipsade Guillou och Bratt om IB-affären

2009-03-24T23:42:00.002+01:00

27 februari 2009

I dag när jag var och handlade träffade jag Svein Tryti som tills för bara några år sedan var en lokal politiker av tyngd för vänsterpartiet i Vallentuna. Under mina 15 år som lokalredaktör var han en av mina allra bästa tipsare.
Av skäl som ni snart ska förstå kom jag att tänka på Jan Guillou. Väl hemma igen lät jag datorn söka efter en artikel om IB-affären. Jag hittade nedanstående text från 1998 som uppdaterades och återpublicerades 2005. Den jag letade efter är äldre och mer omfattande men den försvann nog med förra datorn.
Peter Bratt på DN har intygat för mig att Sveins historia är korrekt. Det var han och ingen annan som tipsade Folket i Bild/Kulturfront om IB-affären.

(ANGARN) En flicka berättade om sin pappas arbete inom såväl polisen som militären. Svein Tryti tyckte det lät skumt och sökte upp Jan Guillou och Peter Bratt på Folket i Bild/Kulturfront. Det blev upprinnelsen till IB-affären 1973.

– Jag är väldigt förvånad över, att socialdemokraterna efter drygt 30 år ännu inte har lagt korten på bordet, säger Svein. Att sopa sanningen under mattan skapar bara misstro.

Svein Tryti sitter hemma i stugvärmen och skriver på en uppföljare till boken ”Bestefars hus” som 1991 blev årets mest sålda barnbok i Norge. Strax därpå blev den ”Morfars hus” och TV-serie om tio avsnitt här i Sverige. Vid sidan av författandet, illustrerar han boken så konstnär han är. Bland barndomsminnen och vackra, fantasifulla collage är han med andra ord just nu långt från den politiska hetluften. Det känns ovant. Svein har i hela sitt liv stått på barrikaderna i miljöns, demokratins och rättvisans tjänst. Och han har ofta lyckats, även om det har kostat på och han tvingats överklaga till högre instanser. Att vara liten och kontroversiell och slåss mot de stora elefanterna tar emellertid på krafterna. I förra valet ställde vänsterpartiet därför inte ens upp lokalt. Så Svein har haft några år av lugn och ro då han kunnat ägna sig åt familjen, konsten och politiskt arbete i det tysta.

– Jag är hemmaman nu, säger han. Min fru Stina är förskollärare. Hon är den enda av oss som har fast lön.

Guillou tvivlade

Svein Tryti kom från Olso till Stockholm 1966 för att studera vid Nordiska folkhögskolan. Han flyttade in i ett kollektiv i Brottby och engagerade sig i FNL-rörelsen för att väcka opinion mot Vietnamkriget. Det var byalag, miljöföreningar och folkmusikgrupper, hippies och flower power för en lyckligare värld.

– Jag missade bussen från stan en kväll och fick sova över hos en väninna. Lägenheten låg mitt i ett industriområde söder om stan och jag undrade vems den var. Den visade sig tillhöra hennes pappa som använde den i tjänsten. Jag frågade vilken sorts arbete han hade och blev förvånad när jag fick veta att han var verksam inom såväl polisen som militären. Såvitt jag visste, var det bara diktaturer som hade polis och militär i en och samma organisation.

Svein tog kontakt med tidningen Folket i Bild/Kulturfront (FiB).

– Jag gick upp på redaktionen och berättade min historia för Jan Guillou. Han trodde mig inte. Han sa åt mig att gå hem och läsa Kriminaljournalen.

Ett svenskt KGB

En annan medarbetare på FiB ville veta mer så Svein skaffade fram namn och adresser till ansvariga för registreringen av så kallade vänsterelement.

– Jag fick löfte om att källan skulle hållas hemlig men Jan Guillou skrev att källan var en nära släkting till en av IB:s chefer. Det resulterade i att min väninna utsattes för långa, pressande förhör och blev psykiskt knäckt.Informationsbyrån (IB) var en hemlig underrättelsetjänst direkt under socialdemokratiska regeringen. De bedrev spionage mot utlandet – till och med från andra länder – och olaglig, politisk registrering av svenskar genom infiltration, telefonavlyssning och brevöppning. Om socialdemokrater på vänsterkanten blev för populära inom facket spreds elaka rykten som ”rådde bot” på saken.Sveins tips visade sig vara en del av ett stort sprängstoff som journalisten Peter Bratt kom att publicera tillsammans med Jan Guillou i FiB.

Affären tystades ner

Svein berättade emellertid också sin historia för en ung journalist på Aftonbladet som inte visste att en av tidningens ägare - Landsorganisationen (LO) - var inblandad i IB-affären.

– Artikeln stoppades men jag fick manuskriptet så jag tågade upp till vänsterpartiets tidning Ny Dag. Historien publicerades men bemöttes av regeringen som kommunistpropaganda. De talade med förakt om Sovjet och KGB men såvitt jag vet är socialdemokraterna det enda svenska parti som har haft en KGB-liknande organisation.Locket lades på, folk tystades och IB-affären förblev outredd. I stället dömdes Peter Bratt, Jan Guillou och Håkan Isacsson till fängelse för spionage. Hemma i Angarn satt samtidigt Svein Tryti och var rädd för att även han skulle dras med i affären och kanske bli utvisad.

– Jag hyrde mitt hus de första åren och när jag köpte det 1976 drabbades jag av anlagda bränder två nätter i rad. Ena bostadshuset brann ned till grunden och brandkåren sa, att det luktade bensin. Då började ryktet gå att jag själv skulle ha satt eld på huset. Det hade jag naturligtvis inte. Socialdemokraterna hade just förlorat regeringsmakten - delvis på grund av IB-affären – och jag var faktiskt rädd för repressalier. Ryktesspridningen mot mig liknade den inom IB.

Tillbaka nästa val

Hemmamannen Svein har numera fullt upp med att ta hand om gården Åsta med flera byggnader som ska underhållas. Här finns även de två nordsvenska hästarna Mysing och Loke som han och Stina regelbundet rider ut i skogen på. Sonen Jo, 18, som tar studenten i vår bor fortfarande hemma. Dottern Emma, 26, som går i konstskola i Finland, har sett till att Svein numera är morfar till tvåårige lille Tareck. Till gården hör dessutom katterna Nelly och Svante samt hunden Koodo som Stina och Svein har köpt från ett stall där folk lämnar in hundar de inte vill ha.

– Jag är förvånad över att socialdemokraterna inte rensar upp den här affären. Norge hade en liknande affär, även om den inte var så stor, men där lade de korten på bordet. Här försvann plötsligt alla papper!

– IB-affären visar att politiker som sitter för länge vid makten lätt bedriver olagligheter och smutsig verksamhet. Det är därför jag drivs av en vilja att avslöja affärer som står i strid med kommunens legala verksamheter.Svein erkänner, att det har känts lite tomt att stå vid sidan av det politiska skeendet de senaste åren. Speciellt som folk hela tiden frågar när han ska ta tag i kommunens miljöfrågor.

– Vänsterpartiet kommer tillbaka i samband med nästa val, avslöjar han. Då ställer vi upp i kommunalvalet igen!

Monica Antonsson